Det onda går i cirklar i hjul där hjulens 

vånda krymper 

i stunder kraschar evigheten 

Gav tårarna plats på ståplats men min 

kropp smyger längst bak. Betraktar er 

i smyg, magens rundning, vår tur. 

Den när tiden lagt sig. Vi delar våra barn 

på halvtid. I den där slitna vardagen du inte

vet något om än i tiden du förbrukar 

slösar - det är bara så det är- 

det är nog ganska enkelt allt trots allt 

1-1 jämn match och över det outsagda hänger 

kärleken i det ljuvaste två människor någonsin 

kan.