När jag blunder så känns jordevarvet.... Tyst. Fotstegen... trappuppgången utanför lägenhet 12023. Fotstegen.

Jag kryper sakta och tyst mot dörren, nedsläckt. De jag sett ute på isen, inatt igen. Ligger jag still så tror de nog att .... Dörren skakar. "Vi är här nu!"

Jag stirrar ner på golvet, fokuserar blicken och spänner bålen. Skräck. Det rinner svart, kallt klet ur svalget. Jag kan bara ligga där, stilla.

Den svarta pölen expanderar. "Snälla, släpp in oss! Vi ska inte skada dig". Det luktar dött kött. Jag glider över kletet, ålar mig fram. Det luktar var.

"Släpp oss, snälla du, släpp oss, vi vill härifrån!" Hör jag en dov mansröst säga.

Det är tyst. Plötsligt öppnas brevlådan. Fyra vita fingrar glider ner. Stannar, tyst. Jag ligger där och stirrar. "Är han ens där tror ni?" Hör jag att någon av dem frågar....

Tyst....

"Klart du är där inne, vart skulle du annars vara?"

fingrarna glider upp igen, luckan stängs. Plötsligt börjar de fyra från isen vråla där ute. De slår på dörren, jg vet stt de inte är här inne men jag tottar överallt runt omkring mig, det är som om deras stämmor tar sig genom dörren för att skada mig. Ingen annan hör för ingen annan finns, sluta snälla sluta.

Tyst..... plötsligt så tyst.

Jag omfamnas av mörkret. Doften av ruttet kött avtar.
Därren stängs .

Snälla ni, gåt it igen, strosa i mörkret, ut på den förfrusna sjön, låt månen skina upp er väg. Fatta varandras händer och stig ner i vaken, omfamna varandra ocj drunkna. Sjunk ned till den mörka och hårda botten, förenas i leran, sjunk igenom.... "släpp oss nu!".

För det är nattsvart och jag ser konturer, en gestalt här, en där. de viskar och det ekar där ute i trappuppgången- jag är den enda som
Är kvar, stjärnorna på himmelen, ljuset filtreras genom mina smutsiga fönster. De från isen lämnar inga fotspår... men hör! Det är tyst igen. Reser mig långsamt, de slår så den brandsäkra dörren skakar,

"Snälla, släpp in oss kära du!"

Jag fattar tag i ett stolsben, kramar om dörrhandtaget- hör att de är där ute med sina häxlika skratt och hesa röster- jag stormar ut, luften i lungan- bålen är fortfarande spänd..... ingen där......

Absolut ingen där..... springer mot mot mina smutsiga fönster. Tittar ner mot isen, ser fyra svarta gestalter. De lämnar inga spår. Ingen där, nästa natt.