Vi offrade våra nytillkomna. Såg när djuret svalde dem hela. Molocks saliv var rött när det rann nedför strupen, vi såg dem aldrig mer. Den behornade tingesten ligger kvar där i tidens mörka krypta, en massgrav av dyrkade. Vi svävade på ängar- beduiner och bergsmassiv men tvangs till plikten, ge av oss själva till en stor stum gud. Offret är evigt, livet är offret. Vi lever.
T