Jag håller dig likt ett barn. Dörren slängdes upp, där låg du. En kilometer kvar på ytan. Grusknaster, eko, regn. Din behållare var vit. Famlande, du väger så lite. Min bröstkorg äts upp av ett svart hål -en suck-. Tung som själens lod, inne i min drunknade kropp. Snälla, fall inte. Männen i kostym tittar. Jag lägger dig i den godes händer. Jag tittar runt, inga gudar så långt ögat kan nå. Vi omges av småmonument med siffror och bokstäver, som om de någonsin spelat en roll. Linsen dränks av tårar. -torkar- den äldste bär dig, vi alla kysser din hätta, farväl. Han håller i snöret och sänker dig ned, under jord. Du är inte bland oss mer.