över staden på ett moln vippar foten 

från en groda 

om jag bara kunde sova. 

bristen på tid har rullat in sig i madrassen 

i glaset flyter löständer fast de egna ännu

sitter över taken flyger dagarna som jetplan 

knogar vita repen hårda 

dagarna passerar slutat skriva 

ska bara skriva en skriver ännu en 

mormor på tillfälligt besök från döden 

vid min sängkant 

gråter den där gråten den från tårna 

Stark djup 

I ögonblick som förr de döda

ännu levande all död strunt 

ber dig inte om mer om mer finns 

intet mer jag ber jag ber jag ber 

inte mer bara ännu en gång ännu en 

gång