Känslan är stor, ibland övermäktig...
All information den är så påträngande obehaglig i längden när den ej vill tas i mot....
Utav mig, eller ifrån dig....
Känslan att slås i bojor, då jag ej kan protestera för flödet går ej att stänga av.....
Vill ej tvingas lagra in i mina dyrbara väl utvalda urval, att just det dära övermäktiga påträngande ska få ta sådan plats...på min näthinna!
Känns som man ibland vill ta det livsnödigaste överlevande kittet, sen dra till skogs...
För att få vara med sig själv, stanna och andas sakta ner...
Få tänka ut ordentligt, se saker för vad de är inte för vad de säger eller visar...
Men det är jag för rädd för, mörkret och ensamheten...
Beundrar de som kan det, då det är stärkande för sitt jag att hitta sig på vägens stig...
Ro i sinnet, tänk om det fanns på burk att inhandla... Idag är det tiden som ej räcker till, känns som det är dags att stänga ner mer och mer för att mäkta med allt....
Gå till affären...
En burk Ro!...
En burk Tid!...
Tack!!


Orkiden