Så var det dags igen...
Blod på armarna.
Blod på mattan.
Blod i hjärtat,
som rusar i kroppens rädda banor.
Alldeles för fort,
så det hörs högt i öronen.

Det finns en kvinna
som brukade slita sönder sin tröja.
Ibland.
När hon var djävligt arg.
När tinningarna fylldes av pulserande kärl.
Tänk om dom sprack,
...splätt...!!!
Oberäkneligt.
Farligt.
Psykiskt.

Blåtiror av en diamantring!!!

Den vita bilen åkte,
sen hördes det inte så högt i öronen längre,
fast,
jag kan höra det ändå.
Än idag.
När jag blir rädd
för jag är ofta rädd.
Nu blöder hon inte längre,
dricker bara vodka.
Skål !!!

Hon är en mamma.
En konstig mamma.
En tragisk mamma.
En magisk mamma.
En vänlig mamma.
En arg mamma.
En full mamma.
En nykter mamma.
En borderlinemamma.

Min mamma.





/ Clara-Fina