"Jag fick möta livet cold turkey för första gången och verkligheten förhörde mig under ljusskenet från en ängslig lampa medan ångesten och abstinensen lekte en sardonisk version av bra snut och dålig snut när ingen var den bra"

"Jag förstod egentligen inte varför jag var förvånad när jag först insåg att jag var ett missbruksbarn i grunden, barn för att jag var rädd och missbrukare för att livet för mig aldrig har tyckts vara tillräckligt"

"Varför blev jag rädd när jag fick reda på att det inte fanns något botemedel mot min inre sjukdom?"

"Romantiserade bilder av stora konstnärer flög förbi som en stormvind genom mitt medvetande och på något maschosistiskt nästan perverterat vis tyckte jag om bilden av mig själv som ett praktexemplar av ett liv som kommer att sluta i en tragedi"

"Jag hade länge vetat att röken och känslorna den förde med sig någon gång kommer att bli min baneman så varför förfärades jag av min nya insikt?"

"Jag mindes hur världen grät och hur stjärnor föll från mitt hår medan musiken blev högre och mina vänner dansade under ljusslingorna men verkligheten slog in dörren och tog in oss alla på ett förhör som förstörde en natt som skulle kunnat bli historisk"

"Någonting inom mig förstår ändå att det bästa för en människa som jag är att avstå från allting som gör mig lyckligt för att allting som någonsin har fått mig att inte känna mig som ett vandrande lik återuppväckt av en galen häxdoktor är just det som långsamt förgiftar mina skrikande vener"

"En röst som jag för länge sedan valt att kasta iväg kom tillbaka och bad mig att avstå från allting som får mig att känna mig levande men vad är ett liv om jag inte känner att jag lever det?"

"Vad är ett liv som jag har levt?"

"Vad är ett liv utan att känna att inte murar eller taggtråd eller livet eller döden kan stoppa mig?"

"Då stjärnorna ändrar sig efter min vilja och havet går åt sidan när jag sänker ner mitt plågade ansikte i dess vatten för att tvätta bort det smuts som mina känslor stänkt och frätt ner mitt ansikte med enda sedan den dag då jag föddes på nytt och döptes i nattvardsvin"

"Men vad är ett liv där du måste jaga en känsla som snabbt flyr dina fingrar likt ögonblicken där du känner dig så levande och så älskad och så odödlig att du kan se över sfärernas djup och universums meningslöshet och skåda allt det du någonsin har gått miste om utan att dessa tankar klöser på insidan av ett kranium?"

"Jag vet att mina känslor inte finns på riktigt och jag fruktar den dag då de manifesterar sig i fysisk form igen och slår mitt liv ur balans med en slägga mot ansiktet och magen"

"Är det verkligen värt att vara en jägare?"

"Är det verkligen värt att vara ett missbruksbarn?"

"Ibland så förstår jag inte hur mina fötter fortfarande står på jorden och inte har svalts av jordskorpans oförstående svalj som gapar efter oss alla medan vråldjupet skriker och stönar och skrattar och gråter i ett sammelsurium av känslomässiga ovädersbilder som fastnat på min mentala näthinna trots att jag aldrig har sett eller aldrig kommer att få se dem manifestera sig i fysisk form"

"Jag fruktar den dag då verkligheten ser igenom de lögner jag bygger ett liv på, då förhöret tar slut och jag inte längre har något annat syfte eller skyddsnät att kasta mig tillbaka på när natten vävs så tätt omkring mig att det känns kvävande att tänka och jag blir tvungen att för evigt vandra från plats till plats och från känsla till känsla och från angest till eufori utan att finna den känslan av att verkligen leva som jag aldrig riktigt har känt innan jag föddes på nytt för första gången och badade i nattvardsvin medan livet fortfarande var odödligt och jag kunde fly känslorna med ett flaskskepp som flöt ner med den uråldriga flodens väldiga åror"