Bänken är nöt, skamfilad
Jag är ganska trött, desillusionerad
Mörkmålad är himlen, vad finns nu kvar

Livet sprang iväg, så fort
Jag trodde att jag bidade min tid, som säkerligen inte fanns
Plötsligt befann jag mig här
Tiden den bara försvann

Är detta som finns kvar
Ett bokslut att skriva klart
En krönika att sprida ut
Ett nu som snart tar slut
En evighet som danas ut

Kanske bara ett klent eftermäle, eller ett inte ens det
Livet är bara en parantes, en kort sekund i evighets rum