Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rädsla

Jag är rädd,

rädd för vad som finns

där ute.

De känns som om något förföljer mig.

Den flåsar mig i nacken.

Den får vartenda hårstrå på min kropp att resa sig.

Den får mig att stelna,

och bara stirra på min skugga.

Jag känner den där rädslan.

Den skrattar åt mig.

Den väntar bara runt hörnet,

för att få tag på mig.

Den väntar runt hörnet,

för att skrämma mig.

Men denna gång ska jag inte bli skrämd.

Denna gång ska den inte vinna över mig.

Den ska aldrig mera få tag på

mig.

© Brown
Copyright 1999




Fri vers av Lene
Läst 499 gånger
Publicerad 2004-09-30 00:11



Bookmark and Share


  liz
tänk, jag e ju oxå livrädd ibland när jag går på stan, andras blickar, vad ska dom tänko om mig då jag kommer där i rullstolen. men jag ska försöka sluta bry mig om dessa varelser, sluta se dom som ett hot. men det e ju inte det allra enklaste fast det för dom flesta ter sig som det mest banala här i världen. gud, du måste vara knäpp som inte vågar på på konsum! varför darrar du lilla vän? så känns det som dom tänker och jag försöker dölja min ångest.
2004-09-30

    Göte Holmlund
rädd som du...när jag går bakom ngn och skakar av min egen rädsla...samtidigt som jag känner hur den framförvarandes fruktan bara sköljer över mig
2004-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Lene

Mina favoriter
Älska aldrig en poet