Mycket sällan åker jag spårvagn.

Men nu hände det.

Och en ensam berusad själ örfilade en
helt oskyldig kvinna.

Och.

Jag sade bara till han som stod bredvid mig.

Kolla min väska!

Och ring 112.

Och meddela position.

Och status.

Och tala med dem tydligt.

Panika inte!

Och kolla min rygg!

För nu går jag rakt in!


Jag sprang fram och meddelade att han var gripen.

Och ingen annan agerade.


Hon grät.


Och han förstod ingenting.

Jag sade bara.

Inget motstånd!

För det du utförde var inte ok!

Då börjar han att veva.

Och jag fick brotta ner honom.

Mellan spårvangsstolar.

På Hisingen.

Och jag hann kolla att.

Han inte hade vapen på sig.

Drog ner honom i golvet.

Ganska hårt.

Och han försökte att hitta mina händer.


Men jag vet.

Med min erfarenhet.

Att passa sig för händer.

De är farligast.


Men mina nävar.

Är födda i Finland.


De sparkande benen.

Har jag koll på.

Han visste dock inte att använda dem.

Bröt ut en av armarna.

Och satte ett knä i ryggen.

Och drog över hans ena arm.

Över hans rygg.

Och hon grät fortfarande.

Och han skrek och sprattlade.

Men jag hade kontroll.

Och jag skrek till de andra på vagnen.

Ha koll på min rygg!
För det kan finnas andra idioter på vagnen!

(Men egentligen var jag inte orolig.

För min tatuerade imaginära tiger på ryggen.

Skyddar mig alltid.)


Det enda jag kände efter förhöret.

Var att.

Jag.

Är mycket trygg inom mig själv.


Och jag fick en riktigt bra kram.

Från hon som grät.


"Rättegångsbalkens 24 kap. 7 § lyder: "Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman." Det är av stor vikt att den gripne ställs inför polis så snart som möjligt."