Hon lämnar alla dörrar olåsta
Öppna
Ligger mynt och smycken utspridda,
kaffekoppar på golvet

Golvet knakar
Skuggor går förbi fönstren, spår i snön vid grinden
En lampa tänds i ett sommarhus.

Högt i tak, parkett
Hon ser på havet som en gammal tavla, onåbar epok
Orört tills hon flyttar på dammet
Medsvept paranoia försvinner i ensamhet
Och återvänder när husen blir kulisser, ljusen för många för starka
Människor utan ansikten

Såpa, varmt vatten
rent porslin, tomt kök
fasaden är genomskinlig
för jag vill bli vårdslös