Vida vyer över tomma slätter
en planlös frihetstid blir repetitiv, som återkommande metaforer

Du håller mig fången i ett tjugofyra timmars liv
minnet är blankt och orden är utslitna
som alla mina skor förutom de obekväma
Om jag lyssnar kan jag höra det eka

kan man plantera frön i sina pappkulisser
Har aldrig kunnat förså mina växter
morfar glömde visa mig hur

glömmer bort musen i min ficka
tror den rymmer från mig snart

Ditt gråt bet mitt hjärta tills mitt hjärta blev svalt
Mina böcker är olästa och
jag är inte kvar.