I museumet ansikten vridna 

jaget andan håller. Magen in. 

Katastrofen i tygets tyngd tyngden 

tar oss. Katastroftankar i ovisshetens 

ljudfil hon ber samhället i strok på knä 

om regn att strila över växter som 

kroppar på rad i led trampar i. Ett 

blött barnöga faller stillsamt på mosssen

stryker kind nedböjd. Mödrar. Mödrar. 

Ansikten flera och ett av dem i ett stelnat 

skrik efter dem. Modern. På tå med ansiktet 

vänt mot drömmar.