Det finns ett gammalt talesätt
som har sin grund i ynkedom
men får väl antas vara rätt:
”Barn är fattigmans rikedom”.

Men hur ska barnen värdesättas
och vem ska bedömningen göra.
Att lyssna till allt som berättas
om barnen kan till och med störa.

Betygsättning som i skolan görs
skiljer sig från den där hemma.
Vi lägger värdena i en börs
där familjefrid får bestämma.

Har man ett barn blir värdet ringa,
inte många kronor om dagen
om man jämför med ”de däringa”
som berikas av barnbidragen.

Bli barnlös kan vålla stort besvär
och lär leda till problematik
om man inte lyckas här och där
att på andra sätt göra sig rik.

Summa summarum får jag det till
att allt borde få högsta värde
om barnen alltid gör som man vill
- om viljans makt tvista de lärde.