jag tror jag vet nu
och jag märker att jag börjar bli stark
att jag inte är rädd för att skratta när du
allvarar dig igenom stunder som jag inte kan hjälpa kom till


och jag har märkt att jag väljer varje sekund
och dem som blir dåliga har jag ändå
valt till att bli mina ofarliga mellanrum
dess hinnor kan heller inte färga över vinets


gröna slöjor slöjar marken jag går på barfota
och jag har blivit generös nog att dela dem utan att vara rädd
ni har inte längre makten över mig
och jag är inte rädd att hålla i den själv


för även om ni högg av mina vingar som ni gett mig med
så klarar jag mig
för jag har lärt mig att mina fötter kan gå
och dom kan bära mig i oändligheten