jag trär pärlor på smultrontråd

och vet att världen stannar

varje gång jag älskar

men jag vet inte

om den gör det

för de som går

vi måste repa upp sömmarna

i vad som var

för det där med nya kläder

det är bara så svårt

att släppa din hand

och jag tappar så lätt

perspektiven i sömnen

jag behöver hans röst nu

med glädje i ögonen

för att jag glömmer

i mjukfall mot lakan

tills jag är redo att ta mina

och ingenting av det gamla

och göra allting nytt