varför...
kunde jag inte tyst låta saker vara
låta bli att ställa frågor som har svar
jag inte vill höra


varför...
kan jag inte sluta älska dig
sluta drömma om dig
sluta längta efter oss

varför...
kan jag inte bli arg
förbana dig, låta dig
lämna mitt sinne i fred

för att kärleken i mig är sån
att den inte slutar bry sig
vill ditt bästa men vill att jag
ska vara ditt bästa men jag
klarar inte av att lämna dig ifred
och skriver varför igen...

varför kan jag inte lämna varför ifred
måste jag älta dig om och om igen
har jag änns en chans att förälska mig
i någon annan
eller är mitt liv dömt till ett evigt
letande och längtande efter dig

vill bara leva i frihetens tidevarv
några minuter om dagen när ingen
annan ser på och jag är
bara jag är mig själv

kommer någon änns vilja se åt mig
när jag är kaserad kärlek av dig
men min kärlek till dig aldrig kommer kaseras
utan alltid vara en liten bit av mig
kommer någon annan förstå att
min kärlek aldrig helt kommer dö
utan återfinnas i oss själva
i evigheterna som väntar oss i
världens illusion