Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i skymningen frodas det


luften är som klarast på natten


på poesins täckta kullar växer metaforerna ogräs
döljer kyrkogården som en gång var
likt törnrosornas slott
i graven utan sten ligger känslan

luften är som klarast på natten

en man med steg utan mål syns vandra
med orden sönderpenetrerade på tungans våg
innan de ens lämnat tanken

i mörkret finns sanningen

i dunkelheten finner sanningen stegen
och gräver sig en nattlig grop
klär av sig sin beklädnad
och stinger sig på törnen


Fri vers av sompio
Läst 1598 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-07-25 23:46



Bookmark and Share

  Albert
ja du är verkligen ... oöverträfflig
så sant som det är skrivet
2007-01-15

    Tekla
Alltså, du har gjort det igen! Som en huldra från de stora vidderna vid fjället för du gåspennan över arket! Det är fantastiskt att läsa!!!
2006-07-26

    virre
de första raderna är så klokrent sant så det inte går att säga något annat en gott. Dikten beskriver gott och i mycket poesin, och en del av sådana här platser.

Vad kan man säga annat en greatness
2006-07-26

  Agnes
Jag brukar ta för vana att lotsa omkring och lite förstrött läsa andra poeter som jag aldrig tidigare stött på. Av ren nyfikenhet antar jag.
Ibland finner man ett guldkorn.
Men sällan stöter man på en sådan fulländad text som denna. Föregående kommentator skrev något om att du slungar ut orden och lämnade honom salig. Jag kan bara hålla med. Det här gnistrade som krispigt syre, smalt som varma chokaldoblat på tungan, landade som fjärilsvingar i magen och gjöt betong om mina fötter. Du skriver förföriskt vackert! Kan inte bli särskilt konstruktiv när man fullkomligen blir betagen.
Bokmärks omgående.

Hälsningar Agnes
2006-07-26
  > Nästa text
< Föregående

sompio
sompio