Jag skyndade mig uppför trappan.
Stekhett ute och härlig sommardag
men barnen kunde ju inte springa och leka
utan sina kepsar.

Min egen favoritsolhatt
hade varit borta i minst två veckor.
Jag suckade. Oersättlig.
I korgen på golvet fann jag barnens kepsar.
Då hörde jag som vid mitt högra öra
: -Leta längre in, bakom!
Ja det var ju värt en försök,
och jag sträckte på armen och letade med fingrarna
bakom längst in
och fick fatt på min randiga solhatt!

Jag blev så glad,
som en present, efterlängtad.
- Tack, viskade jag som en bön
och skyndade mig ut igen.