Knack knack, ring ring, se goddag det är bara jag,
som har kommit hit nu för att se...
om det stämmer det jag hört, att allting som är förstört,
kan reformeras... i tankens idé.

Jaså jaha, säger du det, kan jag hos Er här emotse,
vad helst jag önskar och själv mäktar med,
nå, då så är det väl helt klart, jag stiger in... så underbart,
att få komma hem till nå’t förnyelsebart.

Kan jag hänga av mig här, om det ej är till besvär,
min något snedvridna vokabulär?
Det blev nå’t fel när den kom till, jag kunde visst inte stå still,
och mina skräddare, ja de syr ju helt som de vill.

O, tack så skönt det känns att bli... ifrån sin yttre klädsel fri,
och slippa från ett..., påhängt..., självplågeri,
och kunna känna hela sig... här i en närhet intill dig,
utan behov, utav skydd omkring mig.

Så vilken väg skall vi gå nu, när vi är här... vad säger du,
för vi ska väl ej stå kvar, uti din välkomstfarstu,
nej kom så ser vi oss omkring, mitt i all denna utveckling,
kanske gå genom dörren där, bemärkt; Omtolkning.

Nehej, ursäkta mitt tilltag, jag var för snabb, det medger jag,
vad säger du, bör jag va klädd... för en diktarmiddag,
jaha, O.K., det låter gott, om än en liten aning flott,
så jag bör väl förbereda mig då, så smått.

En lämplig klädsel kanske... kan vara den jag har haft med,
inunder vokabulären som ingen har kunnat se,
min andedräkt kan jag ta fram, en unisexmodell minsann,
eftersom, såvitt jag vet... den helt saknar monogram.

Då är jag klar för min debut, att taga helt egna beslut,
och i en tunnare klädsel till sist kunna komma ut,
och visa upp vem det är... som faktiskt är här,
när det bär sta’, dit det barkar och bär.

För nu så är det faktiskt så,
att när min puls jag känner slå,
då strömmar rytmerna i mig,
det verkar va’ en medfödd grej,
då vill jag bara hänga me’,
till både himlen och helvete,
för rytmerna har ingen gräns,
de både bränns....... och känns....

Så lite rädd det blir jag nu... tänk om det vankas kuttrasju,
med någon svältfödd, men etablerad författar-fru,
som ej kan tygla sina begär, bland alla viner och goda bär,
och som får för sig att debutanten också är känslo-miljardär.

Ja, då så hamnar jag väl i ringen av makens vildsinta entourage,
som skall försvara madamens heder emot en påstådd kärleksblamage,
då väger orden lätt som en fjäder, och skräcken gör att jag släpper väder,
om jag ens kommer levande, ifrån detta brott emot någons heder.

Eller tänk om det kanske visar sig att färgerna på min dräkt,
förpliktar mig till att för-svara min egen släkt,
ja vad fan skall jag göra då, när kanske allt ställs uppå sin spets,
skall jag slå, eller slå ihjäl, eller trumma upp en krigshets.

För när det svänger och kroppen hänger med i tankarnas harmoni,
då suddas gränserna ut mellan du jag och vi,
då är vi alla en stor familj, mitt bland alla krigen och födslarna,
som äter... och sover... och älskar bland dödslarna.

Så kanske det bästa att göra, det är,
att lugna ner mig och hantera alla besvär,
på något nytt sätt som jag ej ännu känner till,
för kanhända på midda’n finns någon som vill,
lära mig hur det känns att kunna dansa i andedräkt,
för trots allt så är vi ju allihop släkt,
och nå’n gång så bör det ju taga ett slut,
på skräckslagenheten av att veta hut.