Det är en hel del år sedan jag gick i pension.
Men ett minne som alltid dyker upp är detta!

Var på väg hem på lunch, ca 10 minuters väg,
Om jag gick genvägen.

Hade förmånen att gå förbi en liten blomsteräng.
Denna dagen satt en man i fyrtioårs åldern mitt på ängen.
Han plockade blommor.

Kände väl igen honom, han hörde till A-lagarna.
Egentligen helt oförarglig, men sämst mot sig själv.

Han ropade, hallå till mig och jag sa hej du.
Frågade, varför sitter du där och plockar blommor?

Fick detta till svar, jag fyller år idag och så grät han högt.
Ingen jävel bryr sig.

Då ropade jag, grattis från mig i alla fall!
Då sken han upp lite och sa tack!