När någon skriver eller säger att den
tänker göra någonting som är orimligt

 - som du i detta fall låter din text
förmedla är att personen avser att ge
upp och skada sig själv på ett sätt som
är bortom all återvändo -

måste du, jag och alla andra
ta den personen på allra största allvar!!!

- Att skylla på att man är för oerfaren,
inte visste eller inte kunde ha
anledning att ta det på så stort allvar
som det faktiskt innebar, är ingen
ursäkt eller ens en godtagbar förklaring ...

- Om det skulle visa sig att personen i
fråga alls inte tänkte ta sitt liv eller
göra någonting motsvarande, 
spelar egentligen ingen betydelse som helst

 - Ett skrik på hjälp som besvaras 
kan i sig genom att man visar 
att man tar skriket på allvar,
vara den allra bästa hjälp vi kan ge 
den som ber om hjälp på ett sådant drastiskt sätt.

- Om det visar sig att personen
verkligen menar varje stavelse i sin
uttalade eller antydda avsiktsförklaring
till att ge upp sitt liv, 
så är vår lyhördhet 
och vår handlingsförmåga
avgörande för att rädda personens liv och hälsa!

Mitt råd till dig är att se till att den
som texten handlar om 
får kontakt med
antingen en psykolog 
eller annan
professionell person inom krishantering

... Är det så att den blivit utsatt för övergrepp 
så är det polisen i första hand som ska kontaktas
antingen direkt eller via stöd från socialjouren

 och om personen är under 18 år 

är den allra bästa första
kontakten BRIS
Barnens Rätt I Samhället - en ideell hjälporganisation för barn

- BRIS tar emot anonyma
samtal och har absolut tystnadsplikt.
Visar det sig att det är riktigt
allvarligt med fara för liv och hälsa
försöker de i första hand få den
hjälpsökande att låta dem överföra
ärendet till deras publika avdelning där
fallet blir officiellt registrerat och
ej längre anonymt,
men där finns proffs
som bistår den hjälpsökande hela vägen
genom alla nödvändiga instanser för att
säkerställa att den får den hjälp som
behövs! 
Vid övergrepp bistår de dessutom
med assistans/personligt biträde som
följer med och hjälper till vid
polisanmälan etc!

Nej, även om det är panik och hets och
känns som om allt är för sent ...
Det är Aldrig för sent!

Hoppas dessa rader kan hjälpa dig att
besluta dig för vad du bör göra ...

Men detta förhållningssätt till hur vi reagerar
när vi möter någon som är i nöd och behöver hjälp
är gångbart i de allra flesta situationer
oavsett om vi läser en dikt, får ett brevsvar
som antyder att nöd föreligger eller om det är
via ett telefonsamtal eller en chattdiskussion.

Att inte bry sig - Att inte prioritera ett rop på hjälp
Det är enligt min mening oförsvarligt!!!

Vi har en skyldighet att svara på ett rop om hjälp!
Vi har inte skyldighet att lösa hjälpbehovet
men att göra vad vi kan för att personen ska 
få kontakt med någon som kan bistå med det som behövs!

Kram 
Peter

_________________________________________

Publicerad här tidigare i januari 2012