Mitt hjärta som en stör invid. Mitt hjärta 

som ett rö i vind bortom allt och inom 

det svällande. Det växande längtande. Minns

du. Jag gör. 

Mina ben som tung koppar som en tyngd 

fallande min ålderdom och handen far 

i skam i blygsel då ingen ser över baken. 

Mina ögon noterar. De andra. De jag tidigare 

urskiljt bort från. Är de jag?