Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Är jag förälskad i mörker

Jag glömde för en stund
Att du inte längre är min
Och jag fastnade där
I den falska harmonin

Min skuld väger tungt
Jag stötte bort dig
Varför gör jag alltid så
Varför hatar jag mig

Är jag rädd för lycka
Vill jag inte må bra
Är jag förälskad i mörker
Precis så som du sa

Jag är en förstörare
Och en förgörare
Kaos följer i mina spår
Jag lämnar djupa sår

Är detta livet i sin helhet
Som en kladdig smet
Jag sitter fast i något
Men jag vet inte vad
Livet springer förbi
Som folk i en stad

Sår jag själv mitt elände
Är det så jag vill att livet ska vara
Vill jag inte räknas in
Bland de lyckligas skara
Vill jag vara förevigt utstött
Förstärka negativa bilden av mig
Var det därför jag orsakade detta
Separationen mellan mig och dig




Bunden vers (Rim) av Emily Whatever
Läst 279 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-08-18 09:53



Bookmark and Share


  Unsaidwords
Älskar känslan du förmedlar av att förstöra sig själv. Som att man njuter av kaoset, att må riktigt dåligt. Man känner att man gör fel, men fortsätter. Man är livrädd för att må bra, men man vet inte varför, man vill heller inte vara som alla andra. Man vill må bra, men ändå inte. Man ställer sig ofta frågan "varför?" och du ställde den nyss på en massa olika vis. Riktigt bra!

Sorry för wall of text, är sent så svävar gärna ut då.
2017-08-19

  AmiieS
Bra rimmat och fint komprimerat.
2017-08-18

  SellwiN VIP
Fint skrivet och en stark reflektion. Kan känna igen mig!
2017-08-18
  > Nästa text
< Föregående

Emily Whatever
Emily Whatever