III: ÄVEN LÅNGT FRÅN MIG

XXX
det har tagit ett beslut
gått en kallelse från högre ort
våra staplade ord räcker inte
för att överbrygga sådana enorma avstånd
ändå är du kvar
och själen min sitter fortfarande fast
i ditt mörka och till trots
klingar din röst
kan dina hemligheter
du mina
motsättningen mellan närheten och avståndet
verkar försvinna som en droppe i havet
så fort någon av oss omedvetet
mumlar den andres namn

XXX
har vi varit verktyg för varandras längtan
frågan finns där som fläcken te på din
vita tröja
klättrade vi för klättrandes skull
om det bara var det
varför finns det
i så fall ingen lina tillbaka

XXX
andetagen sätter sina spår
avgången slumrar med bara minuter kvar
så känns varje ögonblick
att vara strax vara drivved
och att hänga med en hand
från klippkroppen
valet att hålla
eller släppa har
tagits ifrån oss
du klamrar dig fast
att drunkna i hud och ord
just nu känns det rätt
även fast det kanske är fel

XXX
huset sommarhuset
tänker på sommarhuset
hur din avresa gör mig nu
närmast besläktad med att gammalt hus



XXX
dagen kommer
fullbordat faktum
faller
du står nära din syster
alltid har ni verkat som inverterade
faller
mer tårar än vad jag hinner räkna
våra händer halkar ur varandras detaljer
faller
och klippkroppen verkar accelerera bort
vem av oss som faller fortast
vet bara våra tårar
de som dröjer sig kvar i tomrummet vi öppnar