Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
utan dig skulle jag vara förlorad,
med dig förlorar jag delar av mig själv,
utan dig skulle jag ersätta mig med andra,
och jag skulle fortsätta vara förlorad:
jag är förlorad och jag vill fly in i solen


your whore

hur mycket av mig själv har jag förlorat
och hur mycket till ska gå åt
jag vet inte hur jag ska vinna det tillbaka samtidigt
som jag måste hålla reda på era liv
jag orkar inte bära dem i mina händer när jag knappt
kan hålla uppe mitt eget

och jag vet inte om jag behöver vara själv
och leka i storstäder eller om jag behöver era
famnar att vila i
vet inte om mitt röda hår behöver bli rödare för att jag
ska känna att min själ är självständig och fri

jag måste komma härifrån snart, fly förväntningar som jag
ständigt lever upp till, fly mina egna tankar som bosatt sig här, nu känns det som en ny stad, ett nytt knull, en ny hårfärg, skulle
bli ett helt nytt liv för allt har fångat mig här, fångat mig i mig själv och mellan er

jag vågar inte nyttja min kropps alla lekar, mina danser som jag rör mig till när ingen ser, jag ser inget samband mellan mig själv och staden, ser allas blickar men ingen ger mig frid

jag vet att jag är jävligt snygg men jag är bara lugn när jag är naken och ny, jag känner mig nog vacker men inte särskilt trygg
vill pröva nytt, nya liv, nya tankeväckare, men här är alla färgade av samma saker, samma mönster på varje själ

och jag är trött på att spegla mig själv i deras kläder, i deras ögon, i deras hår, jag är trött på att spela deras spel i deras händer, jag är trött på att rinna nerför deras fingrar som följsam sirap, jag vill inte längre hållas över brinnande kol av deras skratt

mina bröst är min sköld mot världen, mina armar min nyfikenhet, mina händer skyler min kropp mot det ingen får se
men hur mycket jag än kämpar för mig själv krymper väggarna runt mig och allt jag vill dölja flyter ut genom ögonen för alla att se och allt
jag vill visa gömmer jag bakom mig själv bakom er

måste kanske bort, själv, bort från alla som vet vem jag visat mig vara,
men hur ska jag hitta någon att lita på utom mig själv
hur ska jag kunna skilja ondska från välvilja utan att skada mig
min själ är grön men allt här är ljusrött och fel
hålet i min kropp finns kvar och det vägrar lämna mig och ni hindrar
mig från att fylla det för ingenting finns här att fylla med som passar min själ


Fri vers av volatile
Läst 432 gånger
Publicerad 2006-05-27 21:17



Bookmark and Share

  heavymetalunge
"men hur ska jag hitta någon att lita på utom mig själv
hur ska jag kunna skilja ondska från välvilja utan att skada mig"
de är sant... du är såå duktig och stark
jag är stolt att ha dig som min sysster:)
2006-09-23

  koch
Så himla starkt! Rakt och vackert. Du är ju sjukt bra på det du gör! Du ska inte ge ut en diktsamling snart? :)
2006-09-21

  arie
"det jag ser är inte det jag ser utan det jag är...."

Dikten har en röst som är stark och på gränsen till leda, men vill ändå inte fall in i ledan och bitterhetens fallgrop.

Det finns en stark längtan till till det fullödiga livet. Men var finns lösningen; att byta hårfärg, att kränga sig ur sin egen hud.... och på något sätt är diktjaget intelligent nog att förstå att man inte kan rymma ur sin egen kropp eftersom huden är rymningssäker

diktjaget förstår också att det som finns utanför en själv varken är upphovet eller förlösaren, utan bristen är av annan art.

"jag ser inget samband mellan mig själv och staden"

diktens ingress ger kanske en antydan om detta något annat

"jag är förlorad och jag vill fly in i solen"

och att Jaget ändå inte slutändan är sin egen förlösare ( men också kan vara sin egen förgörare ) och att allt ytterst ändå är processer av olika slag där man ibland måste gå genom skärselden ( att bli förlorad ) för att "finna"

Dikten har många underbara passager som tillsammans ger en uppriktig osminkad bekännelse över att det finns en "brist" i dennes liv...och ett tomrum. Något vi kanske alla ibland kan känna igen oss i... och många försöker också fylla detta tomrum, med allehanda ting och händelser.

Riktigt denna desperation kan jag inte läsa in i dikten, utan en uppriktig rannsakan av sig sjäv och livet rumtomkring samt en längtan till något "bortom den allra renaste form där det kanske skälver en annan sång..."

tack för denna intensitet och förtätning dikten skapade hos mig och jag känner igen något och jag förmår kanske också sätta namn på något i mitt eget liv...

och kanske sätta mig i rörelse / arie
2006-07-15

  mb74
starkt o bra skrivet,o jag tycker att du ska vara dig själv,det kommer man längst med:))det tror jag dina nära o kära runt om dig uppskattar mest:)))
2006-06-07

    pergamont
Kanske är jag nära något i mitt eget liv när jag läser den här. Fast många år skiljer oss åt. Trots att jag är man.
Det är nära gråt i mig... fastlåst. Den är så satans nära vädjande naken och mänsklig. som en uppriktig bön om något. Den är väldigt välskriven och en nyckel till något hos mig själv. Kan det bli så mycket större för en läsare att bli berörd?Tack!
2006-06-06

  Propella
Det finns en sårbarhet i den här texten som skriker, men samtidigt en styrka i att veta vem man är och vad man borde få.

"min själ är grön men allt här är ljusrött och fel" är ett exempel på rader som får mig att göra piruetter.

Bra bra bra bra bra. Och så bra igen. Du rockar.
2006-05-31
  > Nästa text
< Föregående

volatile
volatile