klockans visare

fäktas förgäves

emot ditt gränslösa nu

sömnlösa timmar

tomhet

oro

ängslan

saknad

nattens snårvinda

söker mig som spaljé

snärjer mig i

vanmaktens mörker

uns inuti

ett nålsöga ljus

anar jag

där kikar

min nyfikenhet

ut mot öst

synranden tecknas igen