Astrid, försigkommen. Försiktiga glas. Söker en tidning av något slag, som hon är med i. Sminkade sig inte ens och lyssnade inte på musik. Ville ha, om det gick, tystnaden. Vaknade i en ny stad. Skogen utanför fönstret. Hittade en tår på kinden. Men det var inte en tår av saknad, ljuskänslighet. Och att få allt man pekar på. Och mannens liv som sammanföll med våra för en stund. Skotten slår till i natten. (Revolverskott eller smällare). Vaggvisa för två sådana tjejer som slingade håret och lyssnade på radion, som blev bättre. Här i bussen tar man en dag i taget. Vissa dagar är bättre. Andra sämre. Vissa dagar hittar man ingenting att jämföra med. Astrid ville radera törnen från rosen. Regnmolnen svarta. Klokare att vänta ut morgonen. Klädd i badrock tas en cigarill utomhus i ledan. Astrid är så himla erfaren. Har sett dig och mig, och har sett rakt igenom oss och vår förklädnad. Vårt nattlinne slängdes nu, det fick gå ut. Precis där hon gick presenterade sig en man, som kunde förändra sig.