varje gång det går folk förbi härutanför på

lördagarna och fredagarna är jag rädd att

det är du

att du ska komma upp och kräva att få komma in igen

att du ska berätta om natten då du stod och rökte på min balkong

och om att jag satt på soffan och väntade på dig fast jag

redan sagt att jag inte ville sitta där

för om jag satt så nära så att det kändes skulle jag kanske

göra något dumt eftersom jag tyckte så mycket om dig

eftersom jag älskat dig sen första gången jag såg dej

då för länge sen när vi var små, tretton år

om hur jag längtat efter dig, efter din hud sen

första gången du gav mig en kram som

jag aldrig kunde glömma

och jag längtar efter närheten till din värme, styrkan i dina händer

varje gång är jag rädd att du ska komma upp och kräva

att få berätta, kräva att jag ska komma ihåg, att jag

inte ska vända bort min mun den här gången när du säger

"kom ihåg det här imorgon", att jag ska låta mina läppar möta

dina och inte bara din hud, att jag ska låta dig knäppa upp

min tröja den här gången och inte bara ana mina

bröst därunder tunt tyg

att dina fingrar ska få smeka mer än bara min hand

och jag faller varje gång jag ser dina kindgropar som om du ler

varje gång jag hör dem skrika härutanför är jag rädd att

det ska vara din röst, att du ska komma hit och blicka

under din blonda lugg mot mig, att du ska komma hit

och vara dig

vara så underbar så att jag inte kan säga nej

och varje gång jag ser dig skakar jag, och min kropp skriker du, du du