Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Poesi om poesi

Jag har oändligt med ord
De är det enda jag har på denna jord
Orden flödar som en älv
Och jag tömmer mig själv
När det gör ont inuti mig
Så är poesin min grej
När det gör ont i alla världar
Så är det orden som mig härdar

Ja vad vore livet
Utan penna och papper
Det är de och orden
Som gör världen vacker
Vad vore livet om
Jag inte kunde skriva
Vilken sorts tröst
Skulle jag då bedriva

Är tacksam för ordens gåva
Den skänker mig frid
I alla tuffa stunder
Då mardrömmarna vill ta vid

Utan orden vore jag ingenting
Bara full av samvetskval
Att skriva och läka
Är mitt bästa val
Att ösa ut känslorna
Att skriva så pennan glöder
I denna helvetes stund
Är det allt som jag behöver




Bunden vers (Rim) av Emily Whatever
Läst 156 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-08-25 16:25



Bookmark and Share


  K.S. Sollenhag VIP
Mycket bra!
2017-09-17

  Unsaidwords
Så sant, med risk att låta fruktansvärt mörk eller dramatisk. Men hellre ett självmord på papper som jag brukar säga, än ett självmord på riktigt. För att visa kontrasten mellan tunga ord och känslor, än en handling. Då folk inte förstår varför det man skriver alltid ska vara så dystert och mörkt. Bra skrivet!
2017-09-04

    ej medlem längre
Så kan det vara för oss alla ibland, fint fångar du detta..
2017-08-26

  Larz Gustafsson VIP
Ja, det finns onekligen en terapeutisk aspekt i det hela.
2017-08-25
  > Nästa text
< Föregående

Emily Whatever
Emily Whatever