Det knyter sig hårt i magen
Det som en gång var, det som kommer
Igår var jag nästan stark
Nu vill jag bara krypa ihop
Hans famn känns så lockande
Känslan av tyngden från hans arm
Det lugna och trygga jag saknar
Jag minns inte det dåliga
Hur han tittade på mig med missnöjsamhet
Syrliga kommentarer och känslan av att inte bli hörd
Jag vet, men jag kan inte minnas
Min egna bitterhet som var som ett skavsår
Jag skönk djupare och djupare ner
Just nu kan jag bara känna sorgen
glada minnen som skapar tårar
Alla säger det är nog det bästa för alla
Men är en trasig familj någonsin bra?
Var det verkligen så dåligt från början?
Minnet sviker och jag låter tårarna strömma
Jag längtar bara hem