Nu har jag bytt tåg. Jag tar en sväng innan jag äntligen kommer dit. Till stan jag undvikit - kanske mer i tankarna än i realiteten. Jag känner hur det motstånd jag har inuti mig tinar upp. Så småningom rör isbitarna i hjärtat på sig. Skär i köttet. En frysande våg sprider sig från hjärtat åt alla håll, axlarna lyfts upp och jag piggar upp. Jag visste att detta skulle komma. Dagen när jag skulle börja förlåta både dig och mig. Trots att jag vetat det hela tiden är jag komplett oförberedd. Isen tinar upp, vatten rinner ut. Jag bryr mig.