Mardrömmarna fräser när tankarna dyker upp om att du kanske inte kommer att vara kvar. Du har kommit cyklandes, nu öppnar du dörren och dina ögon bländar mina. Det här är mer.

Hudarna berörs, tungorna slickas, fingrarna glider - 'Ska jag gå djupare?' 'Ja.'

Just nu ingen aning om att en timme senare kommer du inte slita dig ifrån utan stanna. Ligga, ge mig värme tills min sorg ska lägga sig. Vi pratar om månen, ebb och flod. Vi pratar om dig och mig också. Inte om oss då, nej.

Det här är mer men inte allt. Vi ska ju fika, dricka te med chokladsmak, dricka kaffe och käka choklad, fika gratis hemma, till våren kanske ett par gånger till.

Vi kommer att gå djupare, att glida, att halka på slasket, att cykla i regnet i jeansen och korta jackor. Vi kommer att förälska oss, dölja det, visa det tafatt redan första natten, halka i sängen med massa andra, leka, spara sexuell energi till senare, bli helt uttömda pga neurosis.

Allt det här i två liv, parallella en kort stund, vi kommer att drömma om att det aldrig tar slut men det gör det det vet du ju, övergivenhet kryper in redan första natten ändå skuttar jag nerför klippan ner i vattnet, sluter ögonen, täpper näsan, äktar vågorna och strömmarna, flyter mot hamnen där står jag men inte du. Cos you're a Berlin baby. Baby.