Minns nattbussen hem
klockan 02.45

Där var jag den där
som dök upp
någon gång då och då
när ni det som allra minst anade

Killarna som skickade 
mindre glada bllickar
Flickorna som varje millmeter
av den mig som då var jag
en läckerhet fylld av löftesrika behag

Chauffören som körde sin 
vanliga presentation
när det var tid för avgång
till utmarkerna
från Slussens station

- Så var han här igen
våran okände kände vän
Vilka vill höra monologen igen?
Den improviserade vi alla
önskar få höra från vår vän?

Ett unisont Ja
och ett taktfast handklappande
fyller den överfyllda ensamhetens buss
blandad med de yngre männens
mindre snälla välgångstankar
och deras flickvänners och prospects
illa dolda tänkta icke enstaka puss

Börjar så min lilla ensamhets svada
så saktelig så saktelig
När någon yttrar något
hörs unisont
- var vänlig låt oss få lyssna
så var god och tig ...

... Efter sisådär fem minuter eller så
de allra flesta fnissar och viker sig
som piroger av skratt
vilket blott bara mig inspirerar
till att skruva min monolog ännu lite till ...

Sen kommer jag till min station till slut
En vacker singla har tagit saken i egna händer
och följer med mig ur bussen ut

När vi vaknar tillsammans till frukost
ser hon leende men lite generad på mig
och jag för mig själv funderar 
vad tusan det är för fel på mig

Kramar om henne ömt
och ger henne en liten kyss
Sedan frågar hon försynt
om hon kunde få lite till av mig
innan hon gick

Eftersom hon var rätt läcker i sig
och även om det inte var vad jag 
allra hellst önskade mig
så var jag inte på den tiden 
den unge man som tackade nej
till en ung, sexig och vacker tjej
som så bekräftande trugade mig ...

Men tiden går
och nog har det gått en del år
sedan detta minne en gång timade
Nu är det gryning igen
och Valentine är åter här
Men jag är inte längre där
i den fjärran tid som inte längre är

Sitter ensam 
denna alla hjärtans dag
och önskar mig bara
den dig som är ämnad 
för någon som jag ...