Redan medlem?
Logga in
rännilen rinner ända till havet
oro som ord ur spetsen på min penna jag ängslas så inför dagarnas väntande melankoli
redan en stund efter din värmande omfamning när jag frånvänd går på måfå åt ensamheten till en utdragen suck rymmer längtan vill visshet
om otåligheten min bara kunde finna vila i vindens viskande andedräkt
Fri vers
av
Per Rydberg
Läst 239 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2017-09-02 13:35
|
Nästa text
Föregående Per Rydberg |