... på ett minst sagt
för mig 
ofullständigt liv ...

Jag älskar livet i sig
oavsett vad 
negativt händer mig

När saker och ting
gör att jag ej längre
orkar känna någonting

Söker jag 
göra någon annan glad
ty det ger energi till mig
att känna att jag förmår
att glädja kanske just dig

Men ibland 
när jag verkligen behöver
en värmande hand
men ej någon finner

Smärtan för stunden vinner
och känslan av hopplöshet
nästan helt tar över

Då är det inte lätt
på något sätt
för mig att
fortsätta tro
att jag någonsin igen
kommer att finna ro
i den rådande verkligheten

Det som då känns inom mig
gör att jag inte längre vet
om jag ska vara tacksam för
eller förbanna den gåva jag fått

Den gåva som får mig 
att inte kunna sluta tro på
och tilllika älska livet
så som det trots allt 
är mig givet

Men så möter jag
ett leende och en blick
som berättar för mig
att det är vad det får 
mig att inom mig känna
vilket gör att jag 
helt enkelt inte förmår
att ge upp 
och tillåta mig detta liv lämna

Men likväl är det inte lätt
på något sätt
när allt känns så 
fruktansvärt fel ändå
men jag likväl vet
att det bland allt som är
nu som då
finns något som är rätt
på något sätt

på vilket vet jag ej
men jag väljer att tro på dig
när du säger till mig
att mitt känslosvall
vilket får mig på fall
trots allt är rätt överdrivet

Och även om det så inte är
så hjälper det för stunden
intill dess jag lyckats lätta
från den allra djupaste avgrunden

så att jag kan resa mig 
och lämna minneslunden
för att kunna finna någon
jag kan göra glad igen

någon som dig
vilken sen kanske
också känner för
att vilja glädja mig

Men just nu
gör det bara ont
Vill helst få somna om
och vakna en annan gång ...

_______________________________

Publicerad tidigare här i februari 2012