... Det värsta som kan hända
har ju redan hänt mig ...

Inte en gång
utan flera gånger


Men jag har överlevt!

Trodde jag skulle få
en verklig chans
denna gång
till skilnad mot då

Idag lät en läkare
mig få förstå
att om han får bestämma
så får jag inte den hjälp
jag har rätt till
och så också borde få

Allt för att han
ska bevisa sin makt
och för att
stärka sin statistik

men allra mest 
för det karriärsteg
som han hoppas på
för vilket han uppenbarligen
är beredd att gå över lik

Försökte få honom att förstå
att för honom handlar det om
en negligerbar om än trasig tå
och lite till
Men för mig 
kan denna trasiga del
av min kropp
bli droppen som
till slut utan pardon
blir det som släcker
mitt allra sista hopp

Hopp om att få leva
ett normalt liv
utan smärta
som förhindrar
att jag kan med kärlek
fylla mitt hjärta

utan rädsla för
att den jag älskar
behöva svika
om min kropp
på grund av det lilla
jag ber om så stilla
helt enkelt ger vika ...

Nej, jag ger inte upp!

Än finns det andra vägar att gå
men att åter hamna 
i denna typ av människas händer
och behöva utstå
än en gång i detta nu
något som jag  trott
tillhörde det förflutna
i ett äntligen svunnet då ...

... Det skrämmer mig
trots att jag inte är
speciellt lättskrämd

Men likval
väcker smärtan minnen
som inte utan anledning
oroar min själ ...

... får mig att 
för ett ögongblick
tveka denna mörka natt
att livet verkligen har
den där makten och gåvan
att mena mig väl ...

________________________

Tillkommen och publicerad här tidigare i mars 2012
men känslan har infunnit sig återkommande vissa dagar
sedan dess ...