... om än värmen lyser
med sin frånvaro för stunden ...

Men mentalt värmer tillvaron
min själ och mitt hjärta
i den kropp till vilken jag är bunden
som sedan redan
rätt länge nu 
i all sin ensamhet fryser

Solen skiner
och himlen är nästan klarblå
Även i kvällningens skymningsljus
såväl som i nattningens mörker
känner och ser jag ljusglimtar
som slipper in i mitt hus

Det får mig att känna
att himlen är rätt blå ändå
även om dagen stundom
den senaste tiden känts grå ...

Men nu är det i alla fall vår
och allt förändras
till någonting förhoppningsvis bättre
än vad det varit tills igår ...

Sommaren är nu äntligen snart här
och då ämnar jag ladda batterierna
med att äntligen låta mig få bli kär

så att jag tills i höst
ej längre behöver söka
finna ständig tröst

Vill då istället få 
kunna unna mig
att skratta och gråta
i närhet
av en verklighet
där den åter blir relevant
Svaret på kärlekens stora gåta
- att få älska och kunna glömma och förlåta ...

... tillsammans med dig
som är ämnad för mig ....