Min klara sol föll djupt i sömn
en vacker morgon mörk
bland stormar, moln och gammal dröm
som döljer ljus mot mark.


Din gula kjol tas av och på
för världen natt som dag
Vem målar dig i rokoko?
och klär ditt välbehag?


Vår violin ur vrårna steg
till orgelns fulla kraft!
Må tro mors oro stilla teg
en stund vi fordom haft...




*        *        *



egentliga lyriken :

"Din klara sol går åter opp
Jag tackar dig min Gud!
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna Dig!

Då skall jag trygg, vad än mig sker,
till dig, o Fader, fly
och veta att den nåd du ger
är varje morgon ny."