Enda sen jag var liten, mörkret varit en trygghet...
Har aldrig känt obehag som många gör, för mig inger det mig lugn och ro...
Mysfaktor...
Endå lever jag på att sommaren ska komma och ljuset är min livskälla i alla dess bemärkelser...
Då är jag som en lärka som drillar högt i skyn, dygnet runt...
Likväl kluven jag blir och är sorgsen att ljuset börjar försvinna, jag känner mig säker och stark inför mörkrets krafter...
Som att hålla två av sina stora passioner i livet jämtes bredvid sig...
Älskar känslan när båda de årscyklarna av ljuset men även mörkret...
Vilket gör att jag känner stor tacksamhet vid varje tidsrum att få det uppleva...


Orkiden