Skogen elden andetagen över mossen...
Denna helg är allt så intensivt
när den där dörren står öppen en stund.
Ett barn som somnat in.
Ett annat barn som äntligen fått komma hem.
Ett tredje som önskas bli till.
Mitt eget som jag kramar hårt, hårt.
Dörren mot det naknaste viktigaste innerligaste.
Vännerna runt elden håller vår plats på jorden.
Mjuka ansikten.
Torven tar vår tyngd, tårarna jag lägger där
och vackra blodet min väninna blöder.
Hur somna tryggt? Jo med dörren öppen.
Mot mörkret i natten mot himlens svar.
Tacksamhet och smärta.
Trygg och otrygg.
Min moderskropp vibrerar.
Vildsvinsbarnen vandrar genom min sömn där
dörren står kvar en stund
på glänt mot glöden.