rofyllda hålrum
havet sipprat in i
tystnad smakar salt

den dova rösten
under färgglada ekan
är bara min nu

dunkelt uppdragen
sveper en spänd mögeldoft
hemliga utpost

nynnar tröstesång
i horisontens barnskrik
gällt men leende

ljusstrimmor ritar
en dov kontur i sanden
som en livmoder