Det kan vara värt ett test
att en gång för alla utröna
om det bara är en skröna:
”Borta bra men hemma bäst”.

Så är det ofta med fotbollslag
som taggat av hemmapubliken
hör hejaramsorna och skriken
typ ”Heja grabbar, friska tag!”

Eller de som utrikes har besvär
med att klara miljö och språk.
Väl hemma igen på kända stråk
får de trivas i trygghetens sfär.

Men hur är det med dig som gillar
att på stor publik imponera
och i hemmet får konstatera
att ”du står ju där bara och dillar”.

Eller om du blir bjuden på fest,
får skumpa och bästa käket.
Så kommer du hem till ”kräket”
och bordet med gårdagens rest.

Vad lär man sig då av detta?
Att tillvaron är både si och så.
Att borta är på en annan nivå.
Att hemma ibland är det rätta