Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nattcigg

Ibland
- när jag av en drift
ställer mig på
asfalten

- utanför, där
jag ser motorfordon
rasa med hög fart

- bort härifrån

och en fryst
kristallmatta
biter tag i
marken jag står på
med sylvassa och
stenhårda tänder

Och månen
bildar min kontur
av blåskimrande
rökljus mot kallt gräs
och min blick riktad mot
- den stjärnlösa
Själlösa himlen

- undrar jag -

Om en människa någonsin
kan älska en individ




Fri vers av Exi
Läst 503 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2006-05-29 20:02



Bookmark and Share


  Ragnhild
Kallt, tomt, smärtsamt. Och ett av de bästa sluten jag någonsin läst.
2010-09-11

  Christer Eriksson
snygg dikt, alltså jag tycker det är lite löjligt med rubriker men jag gillade den också, bra form, juste slut. Jag vill få in lite gnäll men det finns liksom inte. BRAVO...
2006-05-29
  > Nästa text
< Föregående

Exi
Exi