Dom snabba kosmiska fingrarna hade slutat peka
Kvarnen skulle mala på många timmar till
I kö, vingar och vind, dom samma
Alla var på G!
Där, helt plötsligt, skrek någon:
- Sociala sammanhang! En famn? Vad fint, visst?
Rak i ryggen böjde hen knäna
- Eller en stol? En skön soffa kanske?
Man ska sjunka ner, in i
Lade händerna runt nacken
- Vilka slutsatser ska dras nu, va?
Stirrade segervisst på må få runt sig
- Ni, era jävla skeptiker!
Ramlade sen omkull. Kravlade omkring på asfalten omtumlad
- Vad hände? Vad händer nu?
Välte sig runt på rygg
- Vad hände där i mellan?
[Tystnad}
- Sket på sig, visst?
[Tystnad]
Och slöt ögonen som en sårad, som en död

Vintern gick in i ett träd i Björns trädgård
sen in i nästa och nästa
Det knäppte som i en vedspis

- Bara skojar!
Skrattande reste hen sig upp. Borstade av sig
Tittade piggt omkring sig
- Den fallnes blick bör alltid åla sig ur sin lya
se allt som det är
[Lade handen på en axel vänligt]
- Jag drar till Carmen istället
(För ingen av oss klarar av en enda skuldkänsla längre)