Jag brukade alltid ta tåget från Eskilstuna till Västerås för att sedan byta tåg. Klev alltid av i Bålsta där vi skrattade åt att Jesper bodde. Jag brukade se dig stå lutad mot bilen, redo att välkomna mig med en kram. Lukten av kärlek brukade fylla mina lungor, lukten av dig. Denna gång tog jag tåget från Eskilstuna till en annan destination för att byta tåg. En destination där jag delade bänk med ett gäng alkoholister. En av dem tog fram sitt cigarettpaket och tände en cigg. Jag kommer ihåg hur sugen jag blev och att jag kämpade emot för att inte be om att få låna hans tändare. Jag ville bli bättre för dig.

Du är så stolt när du hämtar mig i Uppsala på Centralstationen. Jag är otrevlig. Tågresan har varit hemsk.

Vi kliver in i din lägenhet och chillar där hela kvällen. Vi köper thaimat och kollar på serier. Du kollar också en hel del på mig, som om jag är det finaste du har. Du drar med mig till sängen och jag drabbas av panikångest. Jag skriker trots att jag inte kan andas. Du vill ändå vara över och inne i mig. Du försöker men jag vill inte. Jag tar mig bort från sängen och in i badrummet där tårar rinner som bäst.

När jag kommer ut står du upp. Händerna är hårt pressade mot ditt huvud och dina käkar är sammanbitna. Jag gömmer mig försiktigt under täcket och önskar att du inte såg mig. Jag är inte dig tillräcklig. Du skriker nu och svär åt mig. Du kastar de fulaste orden du kan på mig. Snart kastas det även en kudde med metallkedja. Den träffar väggen, endast några millimeter ifrån mig. Det smäller till. Du träffade mig inte men det gör ont ändå. Jag vänder mig om och lindar in mig i täcket. Gråter i tystnad och du håller inte om mig. Du brukar alltid göra det. Jag vaknar av att du viskar i mitt öra. "Förlåt". Du lindar dina armar runt mig och jag kollar på klockan. 7.00.