Det blixtrar bland blästrade blodspår i flamman
som flämtat mot slagfältsdrabanter,
att illuminerat till sikt drabba samman -
titaner, demoner, och halvgudsgiganter
går kampen om skam eller gamman.

Och Gjallarhornstonerna rungar
där körer av mollmusikanter
hörs mala i skorr medan blixtarna ljungar
kaotiskt mot marschkombatanter,
som sfärernas mörkmark betungar.

Det sjunger, det sjuder, det ljuder
metalliskt om vapen som korsat
den gräns som all motståndet bjuder,
där offerblods dödsdämning forsat
upplöst ifrån benkrossets puder.

För vitt är det stridsblod som blossar
i sfärernas gudsfärd ikonisk
och vit är den vilja som krossar
giganters band svartsynsdemonisk.

I överhetens hand titanisk
skall svanesvärdets svarvning svinga
mot motståndskraft förr manisk
och slagfältssorl förklinga,
för från den tiden då
till nu
är allt som än skall stå
där; Du.