Det andas ett vemod
mot himmelens ruta
tystnat har klockans klang
Med molnen en trana
som söker nya vägar
och lugnet vid havets salong

Det brister ett hjärta
och många flera
när natten finner sitt lugn
En skugga ses rida
bort genom natten
på trappan i mörkrets hangar

På bryggan finns lugnet
vid nytjärad roddbåt
i blickar mot svanars flykt
Kring vidsträckta vatten
hon ror där i regnet
en gudinna klädsamt i blått

En stjärna har slocknat
men tänds snart igen
där regnbågen får sin färg
En skadskjuten fågel
har mött det eviga
långt från stenlagd trottoar

Det andas ett mod
mot himmelens ruta
där klockorna klämtar igen
När skeppet har sjunkit
tar ödet ett steg
och simmar mot blåa laguner

(Copyright © ULJO)