Jag har svårt för översexuella feminister med ögonskugga, men dejtingpoesi är det värsta jag vet. Det blir patetiskt när analfabeter försöker bygga relationer genom dysfunktionella dikter.

Kanske verkar det småaktigt, jordklotet är mera än verser om sex och rosenblad, ändå får jag ångest av människor som fastnat i dagismentaliten. Dikter har inte lika värde, människor är sjukt olika.

Hallå, nu står en feminist i träskor utanför mitt fönster och är skitförbannad. Hon har tydligen blivit uppvaktad av en amatörgreve som rimmar om hur fina alla utan kostym kan vara.

_________